Marknad igår lördag....trött och slut som människa idag.

Då var det söndag kväll nu då...Igår var jag till Norberg på marknad en sväng, hittade bara strumpor, annars fanns det inget att ha. Det är ofta så på marknader att det är mest bara skräp, men folk handlar ändå som galna höns, fattar inte att en marknad ska vara så populärt. Jaja alla är vi olika och tur är väl det. Hela dagen idag har jag varit med Zarah...ojojj då är det inte en lugn stund kan jag lova. Nej nej vi sak vara överallt både nu och sen och gärna på en gång. Nu har hon åkt hem för 1 timme sen, pust och åter pust kan jag säga!! Jag blir såå trött och slut av att hålla hennes tempo från klockan 06.40 till 19.00, där kan man snacka om att denna tjej har mycket mycket med energi i kroppen. Redan när klockan va 06.40 så sa Zarah till mig att vi skulle gå upp för att hinna med bussen till Fagersta som gick 08.15. Jag sa till Zarah. jaa lugn vi hinner klockan är inte ens 7 än, nej jag vet sa Zarah men jag kan inte sova. Nej det har jag väl märkt sa jag. Då skrattade hon bara hahaha. Så det va bara att klä på sig och kliva upp när klockan va 06.50 på en söndag och allt. Jaja bara att gilla läget tänkte jag. När klockan va 07.45 var vi vid bussstationen och satt och väntade på bussen till Fagersta, sen har vi varit här hela dagen. När vi kom till mig vid kl 08.40 trött som jag va så började jag ställa mig och baka en kladdkaka tidigt på en söndag morgon. Det hör då verkligen inte till vanligheterna kan jag lova, så detta kommer inte hända allt för ofta, att jag ställer mig och bakar klockan 08.40. Nej nej. Men jag kände att jag va tvungen att göra något för att hålla mina ögon öppna. Kladdkakan blev bra ialla fall, trotts att jag va såååå himmla trött. Gäsp gäsp. Men till slut så blev dagen rätt lyckad ändå till slut.

Kan inte fatta att det är sant, har nu gått 4 månader av obeskrivlig sorg och saknad

Desto längre saknaden och sorgen går efter min älskade vän, desto svårare är det. Men visst man kan tycka att vad då när tiden går allt mer längre bort så ska det bli lättare, jo det är ju så vi funkar. Men nej inte jag, för mig blir det allt svårare och svårare att handskas med sorgen. Kan absolut inte fatta att det nu har gått hela 4 månader sen Smulan lämnade mig, 4 hemska fruktansvärda månader. Ni får tycka vad ni vill om detta, men Smulan va som mitt barn hon va den jag tog hand om i vått och torrt hela hela tiden i 2 års tid, det va för henne jag levde och kämpade på trotts allt. För henne kunde jag inte lämna, hon va tvungen att tas om hand, Smulan skulle ha mat bli ompysslad och massa mer. Hon älskade att vara ute på sommaren det va bland det bästa hon visste, Smulan var då under sommaren omöjlig att kunna få in. Nej nej minsan hon skulle inte in, hon va då som tjuren ferdinand hon skulle sitta under sin kork ek och lukta på dom fina blommorna, eller så tyckte hon om att rulla sig i nån jord hög, eller när gräset va nyklippt så skulle hon rulla sig där. Sen så sa hon till mig: Titta nu matte visst är jag fin?? Och några gånger rullade hon sig i nån ler pöl eller nåt men då va hon inte speciellt fin, fast det tyckte förståss Smulan själv. Älskade hjärtat mitt....saknaden kommer inte försvinna. Du fanns alltid här hemma varje dag och lyste upp min dag, jag hade någon att ta hand om varje dag. Men nu har jag inte det, något fattas mig. Kommer alltid fattas. Mitt hjärta brinner mer och mer för varje dag av sorg och oendlig saknad.

Kommer jag bli knäpp av att inte få sova?? Eller har jag redan blivit det?

Varför varför ska jag inte få sova???? Blir så trött på att inte kunna få sova en natt och få känna hur det känns att vara utvilad. Är jag knäpp?? det känns som det. Orkar inte göra mycket på dagarna, är helt borta i hjärnkontoret =( Idag när jag kom hem så fick jag veta av pappa att min älskade farmor nu har åkt in på sjukhuset, hon åkte in med ambulans igår eftermiddag (tisdag). Hon åkte till Köpings lasarett, och ingen vet hur länge hon blir kvar där, det beror helt på om hon kan återhämta sig fort eller inte. Pappa hade pratat med en sjuksköterska idag och då va hon ialla fall mycket bättre än vad hon va igår. Det kändes bra, även om det inte är kul att hon ska ligga på sjukhus. Hoppas verkligen att min farmor snart får komma hem igen. Hade inte mycket att skriva idag. Ingen ork, ingen lust. Bara såååå trött, trött och åter trött. Saknaden efter min älskade Smulan finns kvar....vill ha dig tillbaka min älskade ängla skatt. Hela min kudde blir full med tårar varje kväll och morgon, så snart kan jag simma i mina egna tårar. =( Kommer aldrig släppa taget om dig, fast det känns som jag har svikit dig. Min älskling.

Några dikter...

Förlorar du pengar.. förlorar du inget
Förlorar du vänner.. förlorar du något
Förlorar du hälsan.. förlorar du mycket
Förlorar du hoppet.. förlorar du allt


Jag hade en chans
jag misste den
Det var tre ord
jag aldrig sa till dig
Jag Älskar Dig
Nu är det försent


Jag sådde några blommor
en för varje vän Jag tror att de var fyra
men särskilt minns jag en
Det blev höst och vinter och blommorna de dog
på våren kom de åter men kvar bara tre stod
Så kom de stora regnet med moln så stora grå
och nästa gång jag såg dem så var de bara två
Sen så kom då solen med allt de ljus den har
och plötsligt står där ensam en liten blomma kvar
Du härdades i solen
du drunknade i regn
En sak är då säker
du är en verklig vän


Jag vände ryggen till och du var borta
Jag vände ryggen till och du var med en annan
Jag vände ryggen till och nu kysstes
Jag vände ryggen till och ni var ihop
Jag vände ryggen till och du var lycklig
Jag vände ryggen till och jag hade förlorat dig


Som vissa längtar efter sommarn
längtar jag efter dig
Som vissa vill känna solens värme
vill jag känna värme från dig
Som vissa tycker sommarn är långt borta
tycker jag du är
Som vissa älskar sommarn
älskar jag dig


Jag minns..

Hur varm jag blev när jag höll din hand
fast den var kall
Hur jag smälte för dina mörka ögon
trots att dt var livlösa
Att jag ofta gav dig komplimanger
utan att få några tillbaka
Att jag vill att hela världen skulle veta att vi var ihop
men inte du
Att jag svor att aldrig ta dig tillbaka
men bröt mitt löfte
Hur jag ville hata dig
fast jag inte kunde
Hur du gick för att aldrig komma tillbaka

Lyssnar på Lugna favoriter och inte mycket mer

God morgon gott folk, jaha då var det en ny dag nu då. Jag satt uppe till klockan 01.10 innan jag gick och la mig, kunde verkligen inte sova. Nej det märks väl?? Nu är klockan snart 9 på söndag morgon och jag sitter redan här. Hur mycket jag än försöker så kan jag inte sova, skulle kanske funka om någon slår nåt hårt i huvudet på mig. Jag haaatar när man bara ligger och vänder och vrider på mig i sängen av att inte kan sova. Då kommer bara massa tankar farandes i huvudet på en gång när man ligger vaken. Det jag lyssnar på nu är lugna favoriter på Rix fm. Igår när klockan va 21.30 fick jag nåt jäkla ryck och började tvätta (fast vi egentligen inte får tvätta efter kl 21) Men olydig som jag va så gick jag ner i tvättstugan och tvättade ändå, vad då tänkte jag det är väl ändå ingen som kollar det så sent på kvällen, och det är väl ingen som vet att det just är min tvätt som ligger där??? Näää, så jag tvättade ialla fall och det gick bra, jag hade tvätten kvar när jag kom ner dit efter kl 00.00. Förutom att jag trodde mitt hjärta skulle stanna på mig, för när jag kommer ut från tvättstugan och ska gå i den långa koridoren för att komma till min trapp uppgång så var det 2 killar som va skit fulla som va ner i källaren, dom skrek och hade sig, faan så rädd jag blev. Men dom bad om ursäkt för att dom hade skrämmt mig =) det va ju snällt av dom trotts att dom va fulla. Nehe nu har jag inte mycket mer att skriva. Ha det bra gott folk, jag ska fortsätta lyssna på Lugna favoriter och lägga mig i sängen en liten stund till.

Handlat lite...och nu Fredag!!! Ensam

Idag var jag till Avesta en sväng gick in på expert för att köpa ett USB minne....som jag en dag ska ha till alla mina älskade kort på Smulan, nu har jag ialla fall tagit bort alla ramar med kort på henne men än så länge har dom inte kommit längre än ut till hallen, där är det stopp. Men förstår inte hur jag ska klara av att lägga över alla kort på detta USB minne, det är för mig en fasa. Sen när jag hade varit och köpt detta USB minne så gick jag till Hemköp för att kolla lite efter något att äta. När jag gick där och kollade i alla hyllor efter något att äta så fick jag sen sen massa kattmat och grejer, då kom genast klumpen i magen som ett brev på posten. Jag förstår inte att det ska vara så svårt att gå förbi kattmat, det är skrämmande. Kommer jag någonsin att kunna gå förbi där nån gång utan att få klumpen i magen?? När helgerna kommer då blir ensamheten så stark inom mig att det går knappt att hantera, känner inte igen mig själv, vem är jag?? Är jag den tjej jag en gång va? Kommer jag någonsin bli den glada tjej jag en gång va? Det är många frågor som jag inte lär få svar på.

Vad kommer nu hända??

Livet, tiden allting känns bara så tomt, det känns som att jag inte lever här, känns som att jag lever någon annanstans. Vet bara inte riktigt vart. När jag ska till att göra saker så är det precis som att något sätter stopp. Ska jag inte kunna få känna glädje? Smulan tog med sig en stor del av den det kan jag säga, och det kommer jag aldrig få tillbaka. Min själ är tom, allt är förvirrande. Vet inte vad jag vill, eller jag vill mycket men det...de går inte. Varför ska det vara så jobbigt? Något jag aldrig kommer få svar på, kommer få gå ovetande resten av livet, varför hände det som hände med dig Smulan???? Va du verkligen så sjuk?? Vill veta men de kommer jag aldrig få veta. "Ida du måste du gå vidare, du kan inte sörja hela livet efter Smulan" visst det kan jag inte göra, men INGEN kan säga att nu måste det vara över, det kan ingen annan bestämma. Sorgen måste få ta sin tid..låt tiden få utvisa vad som komma skall.