Trött...trött och massa på en gång

Jaha då var det en ny vecka nu då, med nya möjligheter. Igår kväll när jag kom hem från mamma var jag så trött så trött att jag gick och la mig redan vid klockan 21. Det va skönt att få lägga sig tidigt för en gångs skull, annars brukar jag inte vara den som lägger mig i första taget. jag är en natt uggla (ibland) Nu längtar jag till våren det kan man verkligen säga, så himla trött på denna eviga vinter och eviga snöandet nu. Nej tack inge mera snö. På fredag ska jag till doktorn för min mage hoppas verkligen nu att dom kommer hitta något fel, för nu orkar jag inte gå och ha så här jäääkla ont mer. Hoppas att dom tänker ta massa prover på mig och allt vad som nu finns, så att dom får gå till botten med mina magsmärtor nån gång.Har nu gått och haft ont i min mage jaa jag vet inte precis hur länge men för länge ialla fall den saken är säker. Man blir så orkeslös av att gå och ha ont nånstanns hela tiden man orkar ingenting, är inte lika motiverad till att göra saker.

Åker bort i kväll

Ikväll åker jag bort...ska till min mamma och hälsa på. Kommer åter på söndag kväll igen. Ta hans om er allihoppa. Kommer då alltså inte skriva nån blogg förens på söndag kväll eller måndag. Ha en trevlig helg alla vänner

3 månader av enorm stor saknad

Jaha då sitter jag här igen nu har det gått 3 månader sen Smulan somnade in =( Jag fattar inte att tiden går så fort. En del säger att, ja men du kommer snart att komma över det här med Smulan. Men neej jag kommer aldrig göra det, hon va min, min enda bebis va hon. Än idag 3 månader senare ligger jag varje kväll och morgon och bara gråter och gråter efter min älskade Smulan. Jag vill bara få henne tillbaka. Sorgen kommer att ta lång tid och det måste JAG själv få låta det göra. Jag måste få sörja klart i min egna takt. Sörja klart?????? Jag kommer aldrig sörja klart min älskade ögonsten. Får ett slag i magen som säger åt mig att vänta eller något annat, det slaget mot magen betyder mycket men kan inte riktigt sätta ord på vad. Detta är min egna blogg så jag bestämmer själv vad jag skriver här...om jag vill skriva mycket om min älskade Smulan eller min älskade vän så måste jag få göra det. Jag vet själv vad som är bäst för mig att kunna försöka gå vidare. Ha det bra alla vänner ta vara på varandra. Smulan jag saknar dig denna dag tänder jag mycket ljus för att visa hur mycket jag älskar och saknar dig.

Det kan inte vara sant. Vila i frid lilla gumman.

Fick här om dagen veta att en tjej i klass 7 inte längre finns =( Jag känner inte tjejen, vet inte vem hon va. men jag kan bara känna medlidandet med alla hennes klass kamrater och föräldrar. Tjejen hann inte ens fylla 14 år =( Det är bara såååååå himla orättvist. Ställer mig frågan igen, Varför varför skulle detta hända? vad har orsakat det hela??? Har inga ord. Helt tom. Vila i frid Lisa. kramar kramar Tankar går till hennes kompisar, familj med mera. Jag känner en av hennes kompisar nämligen.

Kommer jag någonsin komma över att detta som hänt har hänt??

Just nu känns det som om jag inte kommer göra det. Det känns så overkligt hela tiden, hela situationen helt enkelt. Var du sjuk under hela ditt liv? Det är något jag inte vet, och kommer aldrig tyvärr att få svar på heller. Hur mådde du egentligen? Svårt att säga, du va en katt och det är svårt som veterinär att veta alla gånger vad det är för fel på patienten. Tyvärr så kan inte djur prata och säga vart dom har ont även om man önskar att dom kunde det. Då måste istället veterinären vara den som säger: "Jag tror att det är detta felet som din katt har" Men en veterinär kan inte heller hundra procent säga vad det är för fel, en veterinär kan inte allt. Om jag inte hade varit "så dum" och åkt med dig till veterinären så hade jag haft dig hos mig nu, min älskade Smulan. Ville ALDRIG förlora dig. Gråter och gråter Älskar dig sååå mycket. Du finns jämt i mitt hjärta, mina tankar, jaa överallt. Vart jag än befinner mig, kommer aldrig att släppa taget om dig. Mitt hjärta gör så ont. Unbreak My Heart. *tårarna rinner* Jag vet att du sitter och vakar över mig mitt hjärtegull.

Det gör verkligen så himmla ont

Nu har vi gått in i mars månad, det gör så ont i mig att veta nu att min älskade vän Josefine inte kommer se världen något mera =( bara gråter och gråter...vaknade imorse av att jag bara grät och grät efter längtan och saknaden. Det går inte att förstå, jag ser bara mörker och mörker. Josefine ville att jag skulle vara glad hon tyckte inte om att jag inte mådde bra. Fy vad hemskt att tiden bara går och går, man hinner inte med. Hur jag än vill spola tillbaka tiden så går det inte. Ska jag behöva stanna upp för att ens tänka tanken?? Lever i ett moln full av massa sorg och annat. Du va en så underbar, fin glad och trevlig tjej min älskade vän. När jag tittar på kort på dig blir jag sååå himla ledsen, förstörd och får panik. Det som en gång fanns, de som var något mellan oss de finns inte längre, eller det kanske de gör men inte på samma sätt. Det är så overkligt alltihopa min hjärna hänger inte med, den går på spar låga har gjort det i många månader. Varför varför skulle detta hända just dig min Älsakde vän????? Kommer jag någonsin få svar? Kommer jag få gå ovetande resten av livet? Det är för mig en gåta. Tårarna rinner ner för mina kinder hela tiden, även om det inte syns så finns dom där. Mina ögonstenar Jossan och Smulan älskar er och saknar er så mycket.