Hur ska jag någonsin komma vidare??

Det undrar jag. Mitt huvud vill en sak och resten av kroppen något annat. Saknaden efter att ha förlorat sin kompis för några månader sen det går inte att beskriva =( och sen har jag det jag aldrig trodde, nämligen förlorat min älskade Smulan endast 2 år gammal. Det känns så orättvist allting. Du som nästan inte ens hade börjat ditt liv så var du tvungen att lämna din matte just nu. Du va min första katt, det bästa som någonsin har hänt mig. Jag minns den dagen du kom hem till mig, du va så liten så liten men sååå himla söt liten päls boll. Saknar både dig och Jossan otroligt mycket. Älskar er över hela mitt hjärta.