När man börjar rota i saker...

Idag så ringde det en tjej från Piteå på min annons på blocket angående katt maten. Hon frågade är den kvar? Jag svarade jaa det är den. Okej sa tjejen i luren då vill jag gärna ha kattmaten, då tänkte jag åhh hjälp en som äntligen vill ha min kattmat, men vänta är jag redo att göra mig av med det än slog det mig?? Hmm joo det är det. Nu har jag plockat fram all mat och packat in det lite för att sen fortsätta packa i all kattmat, men det blev ett avbrott. jag klarade inte av att göra mer. Sen fick jag syn på Smulans bur och koppel då brast allt för mig genast. Jag förstår inte att det ska vara så jobbigt att förlora ett djur..men visst ett djur blir som en familjemedlem. Det känns otroligt jobbigt när jag väl kommer till ro på kvällarna. Det kommer ta tid och det får det göra det är bara så. Jag struntar i vad folk tycker och tänker, det är JAG som har förlorat min älskade Smulan, det är jag som har levt med henne i 2 år ingen annan. Känns jobbigt som bara den. Jag kommer aldrig att släppa taget om dig Smulan. På torsdag den 26 feb åker jag till Borås för att träffa min underbara vän Karin. Kommer hem igen på söndag kväll. Ha det gott alla. Du finns alltid imitt hjärta och mina ögon Smulan.