Det gör så ont i min själ att inte ha Smulan här. Allt känns så tomt, ensamt, jobbigt, ja allt på en gång. Det är blandade känslor inom mig. Livet är så jäkla orättvist så det går inte att beskriva. Hela min kropp går nu på sparlåga är helt konstig, saknaden och sorgen bara maler och maler inom mig men det måste det få göra i sin egna takt. Har sån lust att åka och hämta hem min älskade ögonsten och ha henne hemma, det är här hon hör Hemma inte nån annanstanns. Det va Smulan som fick mig att kämpa vidare trotts allt. men nu då? Vad händer nu??? Det vet jag inte, de vågar jag inte ens tänka på. Älskar och saknar dig mitt hjärta blöder efter saknad. När det blir påsk, jul och midsommar det gör att allt blir mer påtagligt då, saknaden förknippas med allt...jaa massa fina saker man gör eller hur jag ska uttrycka mig.
Kram kram puss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar