Vill tacka min underbara kompis i Malmö

Jag har en kompis i Malmö som imorse hjälpte mig att ta reda på av veterinären Karin om askan fanns kvar efter min oerhört älskade Smulan, för jag orkade inte ringa dit själv. Men min kompis fick det svaret som jag redan visste =( askan efter Smulan fanns tyvärr inte kvar. Det måste man säga till om innan man avlivar djuret att man vill ha askan med sig hem, för det kostar dubbelt så mycket som de jag betalade för Smulan. Men det bästa rådet veterinären sa till min kompis va: "Om Ida nu ska kunna komma över detta med Smulan så ville Karin att jag skulle kasta Smulans alla saker och ta bort allt som får Ida att påminnas om henne, för desto mer Ida ser kort på Smulan eller saker efter henne desto svårare är det att gå vidare" Men vad då kasta alla saker, nej nej det kan jag inte göra, det går inte. Jag har nu ialla fall kommit så långt att jag har packat ner alla kort på Smulan i en påse och hennes matskålar och koppel, men det gjorde så ont när jag fick se alla hennes saker igen som jag har kvar här. Nästa steg blir att bära ner påsen i källaren med alla kort och det, men kommer jag klara det??? Känns som att jag sviker min älskade Smulan om jag tar bort allt. Det sista jag vill är att svika min älskade ögonsten. Hon blev "bara" 2 år gammal det är ingenting för en katt, hon hade nästan bara börjat livet när det plötsligt förändrades fort. =( Nej nej snälla jag vill inte vara utan dig Smulan. Saknar dig varje dag. Dag som natt. Tack tack än en gång till min underbara kompis Sessan som gjorde det du kunde. Det betydde så mycket.