Känslan av saknad. Orden som jag aldrig riktigt han säga

Nu när jag sitter här vid datorn och här teven i bakgrunden och lyssnar samtidigt på lite musik, då kommer ord upp i mitt huvud som jag måste få ner, och tankar, det va ord jag känner att jag tyvärr aldrig han säga till Jozzan. Det kan hända att jag har sagt det men inget jag minns idag. "Jozzan jag älskar DIG du va den bästa underbaraste tjej jag någonsin pratat med, jag kunde säga vad som hellst till dig och allt stannade hos dig, du sa aldrig nånting till någon om jag inte ville det." Kan någon säga till mig att Ida nu är det dax att vakna upp ur dimman?? Jozzan är bara ute hon kommer snart in på MSN. Det får inte vara sant, Jozzan du är inte borta, inte i mina ögon, mitt huvud, mitt hjärta inte nånstanns. Snälla snälla vännen kom. Dom gånger jag är i Norberg så har jag funderat på att gå till din grav för att få säga hej...och att jag älskar dig såååå mycket. Men det har inte blivit så. Hela kroppen värker och värker av saknad efter dig min älskade vän. Händerna gör ont, huvudet, magen och resten av kroppen med. Just nu kan jag inte få fram mera, även om jag vill men nej det går inte. Är omringad av ett stort hav av tårar och sorg så tårarna dränker mig. Jag vet att du vill Jozzan att jag ska vara glad det ville du. Du ville inte se mig ledsen. Det är svårt att klättra upp ur det djupa hålet när man en gång har hamnat där. Vad har jag att kämpa för??? Hmmm suck suck. Tårarna och saknaden har nu snart kommit till slutet. Är trött som bara den, vill sova men kan inte, hur mycket jag än försöker så går det inte.