Påsk....sol och saknad

Då var det påsk nu då. allt känns så tomt och dystert utan mina änglar. Första påsken utan min vän, och utan min ögonsten Smulan...hjärtat bara blöder och blöder, tårarna kommer snart förvandlas till blod det känns så inom mig. jag vill kunna vara glad och glädas åt det jag fick med Smulan men det är svårt jag vill bara ha det som förr. Min ork finns nånstanns lång långt ner i den svarta säcken. Vet inte riktigt varför jag inte kan vara glad när det är soligt och fint ute, nej det går bara inte. Igår kollade jag på kort på datorn på Smulan när hon va liten liten bebis och hittade även andra kort med. Det var fruktansvärt jobbigt jag grät och grät som bara den, trodde aldrig att tårarna skulle ta slut. När allt känns hopplöst och tungt då är det inte lätt att ta sig ur det....försöka gör jag men går inte mer än så. Sen halkar jag tillbaka ner i det svarta lika fort, känns som att det är någon som drar mig ner där, och jag försöker chippa efter luft men det går inte. När det blir såna här speciella tider då blir saknaden mera påtaglig och det kan jag inte ta bort hur gärna jag än vill. Du är älskad och saknar, du finns i mitt hjärta alltid. Glad påsk!!